08 Feb Hur kan jag få mitt barn att lyssna?
Har du svårt för att få ditt barn att lyssna?
Är du en av dessa föräldrar, som när de ber sitt barn att göra något, så gör de det väldigt lugnt och förnuftigt?
Och, iställlet för att få någon respons så följs begäran av total ljudlöshet………. ”Han kanske inte hörde mig?”, tänker du. Så du frågar igen, lite mera bestämt den här gången men fortfarande lugnt och kontrollerat.
Ingenting………
Ja, vad gör du sedan? Väldigt troligt är ilska och irritation bubblar upp. Under ett kort ögonblick kanske du även tappar kontrollen, och skriker ut din befallning. I samma stund som de vrålande orden kommer ut, ångrar du ditt handlande. Men det är för sent….gjort är redan gjort.
Och du kan känna dig lugn, den vanligaste frustrationen föräldrar har, är att deras barn ”inte lyssnar”. Du är inte ensam om att tappa kontrollen då och då.
Men VARFÖR lyssnar inte ditt barn? Det är frågan du borde fråga dig själv och börja undersöka närmare.
I de flesta fallen så har bristen på svar en anledning, och det är den anledningen som är det riktiga problemet. Och om du inte försöker komma till roten av problemet och var det verkligen började. Ja då är det mycket troligt ditt barns attityd att ”inte lyssna” utvecklas till ett större beteendeproblem i framtiden.
Mitt barn ghostar mig
Det är vetenskapligt bevisat att möjligheten att utöva kraft och kontroll i ens eget liv, bidrar till positiv hälsa och sundhet. Och detta behov är något som börjar väldigt tidigt i barndomen. Det kan vara småsaker som att få sin vilja igenom när det gäller att inte gå och lägga sig, eller att få välja sina egna kläder, eller något så enkelt som att bestämma vilken lek som skall lekas. Och om ditt barn känner att han inte har fått tillräckligt med möjligheter att utöva detta behov. Ja, då är det troligt att detta behov kommer att få ett negativt utlopp. Vilket gör att han nu utövar sin kraft och kontroll att motarbeta dig. Det han har kontroll över är sitt eget språk och sin egen kropp, vilket innebär att när du ber om något eller säger något, så kommer han att ignorera dig och låtsas att han inte ens har hört dig.
Detta betyder självklart inte att du ska tillåta ditt barn att kontrollera dig eller eran omgivning. Men du kan tillåta kontroll till ditt barn inom de gränser du finner skäliga. Men det är väldigt viktigt att du jobbar på att hitta var problemet verkligen ligger. Försök att tänka efter om det är något som du nyligen har förbjudit eller förhindrat, och om det kan vara anledningen att du blir ”ghostad”. Försök att fråga om ett specifikt förbud har påverkat honom. Du ska undvika att relatera ditt tidigare förbud till hans beteende just nu. Då får du troligtvis bara mera negativitet tillbaka. Du måste först få ett positivt besked om att ett av dina tidigare förbud har påverkat honom negativt. Och om du får det bekräftat då är det viktigt att du ber om ursäkt för att du har ”kört över” hans känslor. Först efter det kommer ditt barn att vara mottagligt för att erkänna om detta var anledningen till att han ghostade dig.
Det är en känslomässig labyrint, och det kan kännas överväldigande i början. Och du kanske tycker att du inte vet eller har energi att vandra omkring i blindo tills du hamnar rätt. Men det är en väldigt viktig process, och du kommer med tiden att bli duktigare på den. På detta sätt lär du känna ditt barn känslomässigt, och det kommer senare att bli lättare för dig att ta rätt steg.
Har får du några tips som kan hjälpa dig på vägen
Upprätta rätt uppmärksamhet
När du vill ha ditt barns uppmärksamhet, så måste du se till att få den. Hur får du den? Ögonkontakt är viktigt, och då vet du att han både har hört och sett dig. Det innebär att om du vill ha ditt barns uppmärksamhet så måste du ta det lilla steget extra. Du får lägga ned vad gör i stunden och sätta eller ställa dig bredvid ditt barn, och se till att han verkligen tittar på dig. Närhet är nyckeln till kommunikation. Du når ut till ditt barn och du beordrar honom inte. På så sätt kan du vara säker på att du kommer att få uppmärksamhet.
Sluta använda negationer
”Bråka inte. Lek inte med maten. Inget mera tittande.” osv. Allt detta är negationer, och det du gör är sänder ut dubbelantydningar till dig barn. Tänk på det, vad är det egentligen du kräver när du säger ”sluta bråka”?
Du kräver att dina barn slutar bråka men vad vill du mera? Du är inte tillräckligt klar på denna punkt så att ditt barn/dina barn skall förstå vad det är du vill att de ska göra. Det är både förvirrande och motsägelsefullt. Hjälp istället ditt barn att förstå vad du förväntar dig av honom. Ge ut positiva uppmaningar, på så sätt kräver du bara en sak och det blir även lättare för dig att gå in på detaljer om du skulle behöv det.
Istället för att säga ”bråka inte”, kan du försöka med att säga ”kan ni prata om det som inte är överens om, och försöker att lyssna på varandra. Och eventuellt även hittar ett sätt att samarbeta”.
Istället för att säga ”lek inte med maten”, kan du säga ”jag vill att du äter upp all mat” eller ”är du inte hungrig, vad har du ätit tidigare”.
Istället för att säga ”inget mera tittande”, kan du försöka med ”du vet att du bara kan använd plattan efter att alla läxor är klara”.
Observera mera och beordra mindre
När du tycker att saker och ting inte sker på ett sätt som du tycker är bra. Som t.ex. om hemmaläxor inte är gjorda. Istället för att bli irriterad och slänga ur dig befallningar, som kommer att få motsatt effekt. Försök istället att ge en observation, som ”vad har du för plan med skolarbetet”?
På detta sätt ger du ditt barn både befogenhet och ansvar. Dessutom så kommer han att känna sig likvärdig och behandlad på ett myndigt sätt. Detta kommer att sporra honom att göra bra ifrån sig. Dessutom så ger du honom en chans att agera, utifall att han hade glömt uppgiften, och slipper känna sig utskämd.
Se till att verkligen lyssna på ditt barn
Det är så lätt att dras med i den upptagna världen, vi har alla så mycket att göra hela tiden. Men om ditt barn ständigt får ett nej. Nej, inte nu. Nej, jag har inte tid. Nej, inte idag. Blir du då verkligen förvånad om ditt barn slutar att fråga dig? Du måste besluta dig för att verklig ge din fulla uppmärksamhet till ditt barn när du spenderar tid med honom. Och försök att hitta flera anledningar till att säga ja, istället för ett förutbestämt nej. Du kommer att bli överraskad med hur positivt ditt barn kommer att reagera mot dig när du plötsligt unnar mera av din tid till honom. Och samtidigt så kommer han att ägna mera uppmärksamhet när du ber om något.
Det hela handlar om att ge och ta. Som föräldrar glömmer vi ibland att ge till våra egna barn. Vi tar för givet att de alltid skall lyssna på oss och göra vad vi ber om. Men är det logisk att förvänta sig det, om vi inte ger något eller tillräckligt tillbaka?
Undvik missförstånd
Det är så lätt att skapa missförstånd. Bara för att du säger något, betyder det inte att den du säger det till kommer att förstå dig. Vi har alla ett annorlunda sätt att uppfatta saker och ting. Och om vi att någon annan ska förstå exakt vad det är vi vill, och hur vi vill ha det. Då måste vi se till att vara väldigt solklara med våra förväntningar.
Ett smidigt sätt att försäkra dig om att ditt barn har förstått dig, är att se till att han upprepar din uppmaning. På så sätt så slipper ni onödiga missförstånd och ingen behöver bli beskylld för att inte ha gjort som man var tillsagd att göra. Detta sätt kommer att minimerar så många kommunikations missar mellan er. Se alltid till att ha ögonkontakt och var tydlig med din uppmaning, och be sedan ditt barn att upprepa vad han just hört. Mer än så krävs inte.
Glöm inte att säga tack
Bara för att föräldrar förväntar sig vissa saker av sina barn, betyder det inte att man inte ska säga tack, när barnet väl utför våra förväntningar. Känn efter själv, hur skulle du känna dig om din partner hade en massa krav på dig, och att du aldrig fick ett tack för det du lyckas utföra. Skulle du känna dig motiverad och positiv att fortsätta? Förmodligen inte, och samma sak gäller ditt barn. Du kan inte förvänta dig att han ska göra som du vill hela tiden utan att du visar din tacksamhet för det som han gör. Det kan vara småbeteenden som att hålla sitt rum städat, eller plock bort sin mattallrik. ”Tack för att du plockade undan efter dig” är en stor uppmuntran. Och ju mera du visar din uppskattning och tillit, ja desto mera kommer ditt barn att sträva mot att uppfylla dina uppmaningar.
No Comments