07 Mar Erövra din rädsla
Hej till alla er där ute,
En av de absolut svåraste känslorna att kämpa emot är känslan av att inte vara tillräckligt bra, men det gäller att erövra sin rädsla. Vissa dagar mår man självklart bra och fortsätter helt normalt med sitt liv. Visst är det intressant att dagar då man mår bra så reflekterar man inte speciellt mycket på vad det är som får en att må bra! Men vissa dagar känns som världens tyngsta och svartaste dagar. Du försöker hårt, jobbar mycket på dig själv men kan ändå inte känna dig nöjd. Känslan att du bör göra något mer, bör vara mer, bli bättre släpper helt enkelt inte. Det är under sådana dagar då allting känns helt omöjligt, outhärdligt och man vill gärna bara ge upp. Varför är vi är alltid så hårda och krävande mot oss själva? Just i stunden när vi egentligen behöver ha mest medkänsla och förståelse för oss själva.
Jag genomgår just nu en sådan dag. Och det är egentligen inte en dag det handlar om, utan närmare 3-4 dagar. Känner mig i nuläget helt fast och psykologiskt utmattad. Har försökt att ladda mina batterier dessa dagar, men känner att jag inte har lyckats speciellt väl. Kände därför att det kunde vara ett bra tillfälle att ta upp detta ämne idag. Att få skriva av mig lite hjälper mig att erövra min rädsla.
Erövra din rädsla
Trampade jag på en öm tå hos någon? Om ja, då är det dags att även du börjar jobba på att bli av med ditt gamla bagage och erövra din rädsla. Först då kan du bestämma vem du egentligen vill vara och må bra med dig själv. Innerst inne vet du att även om du har gjort fel i livet så är du en bra person. Du är bra nog och du förtjänar bättre! I den stunden som du inser att det bagage du går omkring och bär på, egentligen inte är ditt. Det är i den stunden en dörr till din frihet öppnas. Denna nya dörr kommer att inge dig hopp och förståelse, och samtidigt så börjar dina nya möjligheter skapas. Nya möjligheter att skapa det liv du vill ha och vet att du förtjänar.
Gör dig av med gammalt bagage
En sak är jag helt säker på. De flesta av oss känner på detta sätt då och då. Vissa mer och andra mindre. Men det är inget vi egentligen själva är ansvariga för, utan det är resultatet av vår dysfunktionella barndom. Vad betyder egentligen dysfunktionell? Enligt wikipedian så betyder det ”icke fungerande”. Och relaterar till familjer som inte har fungerande grundläggande känslofunktioner. Det finns många olika missbruk som klassas under dysfunktionell familj (alkoholism, depression, spelberoende). Men det jag tror är den största anledningen till att så många av oss hade dysfunktionella familjer kommer från att våra föräldrar i sig fick ärva den ”icke fungerande” känslofunktionen. Helt enkelt så fick aldrig våra föräldrar i sin tur lära sig från sina föräldrar att kärlek och ömhet är viktigt för ett barns korrekta utveckling. Och på så sätt så kunde vi själva inte ta del av detta. Och jag menar inte att våra föräldrar inte älskade oss, utan de lyckades inte med att få oss att tro på att de älskar oss. Det är en stor skillnad!
I de flesta fallen så tror jag på att våra föräldrar omedvetet utvecklade känslan ”jag är inte bra nog” hos oss. Men var kommer själva meddelandet ifrån? Hur utvecklade vi det och ännu viktigare varför började vi att tro på det? Tänk efter på hur lite ett litet barn kan, och hur mycket det behöver lära sig. Barn lär sig först och främst från sin familj. Och alla barns huvudmål är att vara älskade från sina vårdgivare. Barn har inte utvecklat sitt logiska sinne, och kan inte förstå de vuxnas beteende eller varför de vuxna uppför sig på ett visst sätt. Eller varför de vuxna ibland ändrar på sitt uppförande. Ett barn kan heller inte förstå varför de vuxna inte ser hur deras beteende påverkar barnet.
Negativa meddelande stannar kvar hos oss
Eftersom barnets mål är att älskas och vårdas, börjar barnet försöka ”fixa” problemet för att uppnå sitt mål. Detta sker självklart på ett omedvetet plan och börjar i en väldigt tidig ålder. “Om jag bara var ett bättre barn, skulle detta inte hända.” “Om jag var duktigare, skulle mina föräldrar inte bråka.” “Om jag lyssnar mera, kanske min mamma blir mindre ledsen.” “Om jag gör fler sysslor eller hushållsarbete, kanske mamma inte skriker så ofta.” ”Om jag blir framstående, kanske pappa kommer att känna sig stolt. Barn behöver kärlek och harmoni för att utvecklas känslomässigt. De inser väldigt tidigt att om mamma och pappa är glada, då kommer även de att bli lyckligare och få den kärlek som de behöver.
Resultatet blir tyvärr att barnet tar på sig hela bördan av sina föräldrars känslomässiga bagage och gör om det till sin egen börda. ”Jag är inte tillräckligt bra”. Och tyvärr så är det en börda som vi fortsätter att bära omkring på även när vi har blivit vuxna. Bara för att vi växer upp betyder det inte att vi raderar alla de interna meddelande som vi har kodade inom oss. Negativa meddelanden som ”jag kunde inte fixa det, alltså är jag inte tillräckligt bra” stannar kvar med oss ända tills vi hittar ett sätt att upplösa ”traumat”. Det gäller att hitta hur och när det felaktiga meddelandet blev inprogrammerat. När man som vuxen med den logik man nu innehar förstår varför man upplevde en situation på ett visst sätt som barn, så upplöser sig trycket. Att erövra sin rädsla är att våga gå där det känns som värst.
Vad gör man?
Vad gör man när man befinner sig i den här situationen? Du känner fullständigt handlingsförlamad. Du känner att du har svårt att andas in djupt. Inte en enda tanke eller idé dyker upp verkar vettig. Det känns som om du aldrig kan komma ifrån den här situationen.
Frågan är nu, vad kan man göra när man befinner sig långt ned och inte ser någon väg ut. Här är några förslag som jag tycker är hjälpsamma. Har du några fler idéer skriv gärna ned dem i kommentar rutan längst ned. Det finns alltid något nytt att lära sig som kan hjälper oss att må bättre.
-
Prata ut
Det kan kännas både exponerande och skärmande att dela med sig av sina värsta stunder. Men genom att uttrycka dig och dina känslor så kommer det i sig att dra ned på nivån av den dåliga känslan. Men det viktigaste är kanske att i den stunden du pratar med någon annan om det du upplever så kommer du inte längre att känna dig så ensam. Den du pratar med kanske har en liknande situation som han har genomgått, och kan ge dig lite råd. Eller så kanske personen du pratar med har en helt annan synpunkt än dig. Och på så sätt så får du insyn i ett annat perspektiv på ditt problem, och kan relatera till problemet på ett annat sätt.
-
1-2-3-NU
Många gånger är det bästa att bara ta steget ut, vad det än handlar om. Ju mer man funderar och tänker över de olika alternativen eller resultaten som relaterar till problemet, desto mera sjunker man känslomässigt nedåt. Om du vet att du borde göra något, gör det bara. Om det är någonting du ska sluta göra, bara sluta. Sluta med att överväga alla alternativ och beslut, det gör dig bara utmattad. Och i slutändan så står man oftast över kastet. Ju snabbare du tar tag i det som måste göras, desto bättre kommer du att må.
-
Vad är min rädsla
Var inte rädd för att fokusera på din rädsla. Se på rädslan som en skugga, som när du tänder ett ljus drar sig undan. Det är mycket bättre att du vet vad det är du har att göra med, än att vara kvar i mörkret. Ju bättre du förstår orsaken till din rädsla, desto lättare kan du övervinna den. Och du är bättre rustad för att tackla ett problem om du vet vad det handlar om.
-
Fake it till you make it
Det är inte riktigt så att du ska fejka något. Utan du kan övervinna den känsla som tynger dig genom att ersätta den med en annan och öva,öva,och öva. Om du inte känner dig tillräckligt bra så är det ditt förtroende som behöver stärkas och byggas upp. Och ju mera du tänker på att du är självsäker desto mera självsäker kommer du att känna dig. Det gäller att vara tålmodig, ingen förändring sker snabbt. Se till att inte ge upp och fortsätt att peppa dig själv dagligen.
-
Aktiv handling
Genom att ditt självförtroende stiger, förvandlas din inaktivitet till aktiv handling. Handling är väsentlig eftersom genom att vara aktiv ser du till att ta de steg som krävs för att du ska gå i rätt riktning. Utan handling blir det omöjligt att hålla kvar den självsäkerhet du har lyckats bygga upp. Och risken för att halka ned igen ökar. Viktigt är alltså att du ser till att ta de steg som krävs för att du ska komma dit du vill.
-
Värdera din framgång
Vi är oftast för hårda mot oss själva. Ingenting vi någonsin gör är ”tillräckligt bra”. Där kom det igen!! Oavsett hur liten framgång du gör måste du se till att värdera den som framgång. Du kan då lättare ta dig från punkt A till B och så vidare. Mycket bättre att lägga upp mindre mål som du ser till att nå, än att ha för höga mål som du kanske inte når. Det blir då väldigt troligt att du bli besviken på sig själv och välja att inte gå vidare.
Hoppas att du finner att några av dessa förslag fungerar för dig. Kom ihåg, när det känns som värst får du inte ge upp. Det är ok att må dåligt, om du tillåter dig själv att komma i kontakt med rädslan kommer den snabbare att försvinna. Försök att känna efter vad det är du är osäker över, då kan du direkt fokusera på orsaken. Och kom ihåg ju mera du jobbar på det, desto bättre kommer du att känna dig.
Andri Gerou
Sorry, the comment form is closed at this time.